Autonomi innebär att ha verkliga valmöjligheter och uppleva att dina handlingar är dina egna, i stället för att helt styras av press eller kontroll.
Det är inte samma sak som att klara sig själv. Du kan fritt välja hjälp, samarbete eller ett åtagande. Du kan också göra allting ensam och känna att du inte har något annat val.
”Jag behöver ingen” kan vara en önskan Det kan också vara en regel
Någon erbjuder hjälp som du faktiskt skulle vilja ha. Att tacka ja känns som att ge upp, fast personen inte har bett om att få ta över.
Vad skulle göra upplägget till något du själv kan välja? En tydligare uppgift? En gräns? Att veta att du får ändra dig?
Autonomi rymmer relationer. Du behöver inte bevisa den genom att avvisa varje insats som skulle kunna göra livet lättare.
Vi kan vara beroende av varandra utan att lämna över hela våra liv. Samtycke gör valet konkret: just den här aktiviteten, på de här villkoren, i den här stunden. Att välja undersöker de alternativ som faktiskt står till buds.
Center for Self-Determination Theory skiljer i sin introduktion till självbestämmandeteorin autonomi från att bara handla på egen hand. Autonomi står där tillsammans med kompetens och samhörighet. Att inte behöva någon annan är inte det enda som räknas.