Acceptans

De ställde in igen. Du förstår skälet. Du ville också träffa dem, och förståelsen har inte gjort dig mindre besviken.

Acceptans innebär att erkänna det som händer, även vad du känner inför det, så att du kan välja hur du vill svara. Du behöver inte tycka om det. Du behöver inte godkänna den som orsakade det. Du behöver inte ens vara lugn när du medger att det är så här det är.

Du kan erkänna vad som hänt och ändå säga nej till en fortsättning

Att kalla dig otacksam lägger ett gräl med dig själv ovanpå en kväll som redan gör ont. Med acceptans får besvikelsen finnas länge nog för att du ska kunna fråga: vad hoppades du få, och vad händer i stället, gång på gång?

Ibland behövs ett samtal. Ibland en annan plan. Acceptans kan göra ett nej möjligt. Den kräver inte att du fortsätter vara förstående och säga ja till allt.

Om du börjar angripa dig själv för att du blev sårad kan du också fråga hur du skulle bemöta någon du bryr dig om i samma situation. Självmedkänsla är ett varsammare sätt att börja. Att välja gäller det du fortfarande kan bestämma när omständigheterna är tydliga. Besvikelse hjälper dig att se skillnaden mellan det du hoppades på och det som blev.

Russ Harris arbetsblad till The Happiness Trap innehåller övningar om acceptans och värderingar. De kan hjälpa till att skilja mellan att låta en känsla finnas och att låta den fatta varje beslut. De är inte belägg för effekten av I AWAKEs böcker.

Till ordlistan.