Undvikande anknytning

Undvikande anknytning beskriver en tendens att skydda sin självständighet och minska känslan av att behöva andra när närhet eller beroende blir obekvämt. I vuxenanknytningsforskning används också ordet anknytningsundvikande.

Att tycka om egentid räcker inte för att slå fast ett sådant mönster. En mer intressant fråga är vad som händer när du vill ha kontakt men har svårt att släppa den nära.

De erbjöd hjälp
Du sa att du klarade det

Sedan klarade du det. Alldeles utmärkt.

Och kände dig ensam medan du gjorde det.

Ditt nej kan ha skyddat något viktigt: privatliv, värdighet eller friheten att slippa stå i skuld. Det kan också ha lämnat behovet precis där det var.

Du behöver inte göra självständighet till ett fel. Du kan fråga om just det här erbjudandet går att lita på. Och om ett ja verkligen skulle kosta det du väntar dig.

Living on Love Crumbs stannar vid just den skillnaden. Behovet kan finnas kvar även när du har blivit så kompetent att ingen annan längre behöver märka det. Din kompetens behöver inte sköta hela ditt känsloliv.

Att ta emot följer vad som händer när hjälpen kommer. Autonomi betyder att kunna välja. Det är inte samma sak som att vara tvungen att göra allt själv.

Nobas Attachment Through the Life Course ger forskningsbakgrund. Ett återkommande sätt att reagera på närhet är något annat än att bara trivas ensam.

Till ordlistan