Perfektionism beskriver höga krav på det egna resultatet tillsammans med svårigheter att tåla misstag, kritik eller att något inte blir helt som man tänkt sig. Det är ett psykologiskt begrepp med flera dimensioner, inte i sig en diagnos.
Att bry sig om kvalitet är inte automatiskt perfektionism. Frågan är vad som händer när kraven slutar hjälpa dig att förbättra något och i stället gör det omöjligt att bli klar, komma igång eller visa vad du gjort.
En bearbetning till kan verkligen hjälpa. Den kan också skjuta upp stunden när någon får möjlighet att ogilla något du bryr dig om.
Båda kan låta som: ”Jag ska bara göra det lite bättre.”
The Creative Hero’s Journey™ undersöker detta i Näe, nu kör jag på mitt sätt, den guidade fördjupningen inom området Permission. Vad förändrar omarbetningen? Vilken information saknar du fortfarande? Behöver nästa steg vara att låta en lämplig person ge respons?
Höga krav kan hjälpa arbetet. De behöver inte garantera att du står över all kritik innan det lämnar skrivbordet.
Respons blir användbar när du väljer vad en läsare eller medarbetare ska hjälpa dig att se. Allt-eller-inget-tänkande är något annat: språnget från en brist till slutsatsen att hela försöket är värdelöst. Den inre kritikern kan vara snabb med just den domen.
Dan P. McAdams ger i Self and Identity hos Noba bakgrund om självbild och mål. Det är relevant när ett enskilt arbete börjar kännas som ett besked om hela ditt värde; texten är ingen särskild behandlingsstudie om perfektionism.
Att prova i liten skala låter ett försök ge information utan att behöva avgöra allt. Tillbaka till ordlistan.
