Svartvitt tänkande, eller allt-eller-inget-tänkande, gör två ytterligheter till de enda alternativen. Perfekt eller värdelöst. Framgång eller misslyckande. Helt självständig eller hopplöst behövande.
Det kan låta bestämt. Men det är inte särskilt bra på att räkna möjligheter.
En timme är inte en hel dag Den är fortfarande en timme
Du får inte den där ostörda dagen du hade tänkt dig. Så du gör ingenting. En sida, ett litet test eller nästa beslut hade kanske fått plats ändå.
Samma mönster kan dyka upp i en relation. En dålig kväll blir bevis för att ingenting är bra. Eller så blir allt som är bra ett skäl till att du inte får nämna ett problem.
Det handlar inte om att alltid mötas på mitten. Ibland behövs ett tydligt nej. Men när bara två ytterligheter får plats kan något viktigt däremellan försvinna.
I Förför mitt sinne finns en nyfikenhet på vad en tanke har lämnat utanför. Det kräver ingen påtvingad optimism. Bara att det som också är sant får vara med.