Förhandlingen har börjat Alla i rättssalen är påhittade

Protokollföraren: Kalla in det första vittnet.

Vittnet: En lärare som inte har funnits i den åtalades liv på tjugo år.

Åklagaren: Lade den åtalade en gång fram en ambitiös idé i ert klassrum?

Vittnet: Ja.

Åklagaren: Och kallade ni den ”lite väl mycket”?

Vittnet: Det kan jag ha gjort.

Åklagaren: Inga fler frågor. Förslaget får inte skickas.

Vittnet vet ingenting om arbetet som görs nu, marknaden eller personen. Ändå gäller vittnets auktoritet. Det är så förhandlingen går till.

The Inner Courtroom är I AWAKEs bild för den välbekanta erfarenheten av att höra domen innan du ens har visat ditt arbete. Vittnena kan vara gamla röster, sociala förväntningar eller krav du har gjort till dina egna. Vissa farhågor gäller verkliga konsekvenser. Andra har fått följa med utan att prövas på nytt. Det är en bild för reflektion, ingen diagnos.

Uppgiften är inte att frikänna dig från varje omdöme. Den är att undersöka vilka belägg som finns och vem som faktiskt har rätt att avgöra frågan.

Inledande anföranden

Åklagaren: Om arbetet blir synligt kommer personen att avslöjas som för mycket, okvalificerad och självisk.

Försvaret: Personen bör strunta i alla omdömen och göra precis det som känns autentiskt.

Inget av argumenten håller.

Åklagaren gör risken till en dom över hela personen. Försvaret behandlar andra människor, avtal och konsekvenser som hinder för frigörelse.

Psykologen June Price Tangney är känd för forskning om moraliska känslor, bland annat skillnaden mellan skam och skuld. Skuld kan gälla en handling: jag gjorde något fel. Skam kan döma hela personen: det är fel på mig. Skillnaden är inte absolut för varje människa eller i varje kultur, men den gör det tydligare vilken sorts dom den här rättssalen föredrar.

Omdömet frågar om förslaget är korrekt, etiskt försvarbart och färdigt att skicka. Skammen frågar om personen över huvud taget borde ha fått vilja skicka det.

Andra vittnet: den idealiserade bilden av dig

Protokollföraren: Uppge er sysselsättning.

Vittnet: Jag är personen som den åtalade redan borde vara.

Åklagaren: Tvekar ni?

Vittnet: Aldrig.

Åklagaren: Behöver ni pengar, stöd eller omarbetningar?

Vittnet: Självfallet inte.

Psykoanalytikern Karen Horney undersökte det idealiserade självet och hur kultur och relationer formar föreställningen om vem man får vara. Hennes arbete kan hjälpa oss att se varför ett krav känns som vårt eget, fast det har formats tillsammans med andra.

Det idealiserade vittnet går inte att korsförhöra, eftersom det inte har något liv. Det är alltid självsäkert, generöst, produktivt och utan behov. Det du faktiskt gör kan bara bli otillräckligt i jämförelse.

Det här är mer än en ”inre kritiker”. Rätten har också en procedur, en publik, bevisning, ett försvar och en auktoritet. Kritiken är en röst i ett helt system som avgör vem som får tala och vad som räknas som bevis.

Korsförhör: vem är faktiskt här?

Läraren är frånvarande. Den gamla meningen kan ändå spegla en verklig social regel. På vissa arbetsplatser och institutioner bemöts ambition olika beroende på kön, ras, klass eller ålder. En föreställd dom betyder inte att konsekvenserna är påhittade.

Fråga:

Vem berörs faktiskt av beslutet?

Vilken makt har de i dag?

Vilka belägg finns i hur de beter sig nu?

Vilka konkreta följder står på spel: inkomst, säkerhet, anseende, tillhörighet?

Vilket krav hör till ett rum du inte längre befinner dig i?

Human Capacity Domains hos Institute of Inner Technology sätter urskiljning bredvid relation och förmågan att själv vara med och forma sitt liv. Det är ett närliggande redaktionellt ramverk. Att låta nuet avgöra vem som har inflytande är inte att bli likgiltig inför andra. Det är att ge dagens belägg större vikt än gamla invanda regler.

Rättens nya uppgift

Domstolen behöver inte avskaffas. Moralisk bedömning, självvärdering och förmågan att tänka på följderna skyddar relationer och samhällsliv. Vi bör överväga hur andra påverkas innan vi handlar.

Uppgiften kan ändras. Från att ständigt avkunna domar till att granska en avgränsad fråga.

Beläggen: Finns det stöd för förslaget?

Etiken: Vem kan påverkas, och vilket ansvar följer av det?

Strategin: Vilken mottagare, tidpunkt och grad av synlighet passar?

Identiteten: Bedömer kravet arbetet, eller försöker det göra personen omöjlig?

House är området för identitet i The Hidden Hero’s Journey™. Där får de övertagna rollerna och förväntningarna en plats att undersökas. Den guidade fördjupningen heter The World Within the World och ingår i The Guided Dives into Inner Space. Länkarna går till de engelska sidorna. Frågan är vem som får vara med och forma dina val nu. Den fullständiga kartan finns inom upplevelsen.

Den här bilden får inte användas för att avfärda diskriminering, tvång eller risker för ditt anseende som projektion. Om följderna kan bli allvarliga behöver du relevant stöd kring juridik, yrkesfrågor eller säkerhet. Ett överklagande inom dig kan inte upphäva någon annans faktiska makt.

Beslut

Domaren: Lärarens vittnesmål får ingå som historisk bakgrund. Det får inte användas som aktuellt marknadsunderlag.

Domaren: Den idealiserade bilden av personen har ingen rätt att föra talan här.

Domaren: Förslaget ska granskas med avseende på riktighet, etik och villkor. Sedan skickas det till den angivna mottagaren.

Ingen frikännande dom meddelas. Personen kan fortfarande göra fel.

Förhandlingen avslutas.

Nuet får tillbaka rätten att avgöra.

Läs också om skuldkänslor, skam och omdöme. De hjälper till att skilja ansvar för en handling från en dom över hela dig.

Till Läsrummet.