Grounding används om att rikta uppmärksamheten mot konkreta saker i nuet för att tydligare märka var du är och vad som händer. Ordet används om flera slags övningar, inte en enda standardiserad metod.
Du kan lägga märke till golvet, stolen som bär dig, ljuden i närheten eller formen på ett föremål. Du måste inte få fram en viss känsla för att det ska räknas som att du uppmärksammar något.
När du reflekterar kan du bli starkt uppslukad av ett minne eller en föreställd scen. Rummet omkring dig hör fortfarande till upplevelsen. Du kan öppna ögonen, byta ställning eller avbryta den inåtriktade delen.
I AWAKEs vägledning ger plats åt det valet. Att kunna vara med på egna villkor är viktigare än att slutföra en övning bara för att den står i en bok.
Grounding kräver inte att du blir lugn på en gång. Det kan vara ett praktiskt sätt att märka vad du behöver härnäst, också när det är vila, avstånd eller hjälp. Starkt eller ihållande obehag behöver tas på allvar och kan kräva stöd utöver en övning på egen hand.
Exteroception gäller information från omgivningen. Att orientera sig handlar om att få grepp om var du är innan du bestämmer hur du vill fortsätta. Interoception gäller i stället signaler inifrån kroppen. Återhämtning kan behöva mer än en kort paus med uppmärksamheten.
National Center for Complementary and Integrative Health beskriver uppmärksamhetsövningar och deras begränsningar i Meditation and Mindfulness: Effectiveness and Safety. Det är hälsorelaterad bakgrund, inte belägg för att en viss groundingövning passar alla.
