Forskning om interoception undersöker hur vi registrerar och bearbetar signaler från kroppens inre. Men ”hur väl känner du din kropp?” är för stort för att besvaras med ett enda mått. En uppgift om hjärtslag, ett frågeformulär och en persons säkerhet på sina svar undersöker delvis olika saker.
Om du vill börja med själva begreppet finns en kortare förklaring av interoception i ordlistan.
Khalsa och kollegors översikt från 2018 sammanförde flera forskares perspektiv efter ett möte om interoception. Den beskriver bland annat uppmärksamhet, upplevd intensitet och träffsäkerhet som skilda aspekter. Den tar också upp svårigheter med definitioner och mätmetoder. Det är en forskningsöversikt och vägledning för fortsatt forskning, inte en prövning av I AWAKE. Khalsa och kollegor, 2018.
Det gör en liten följdfråga användbar när du läser ett stort påstående om ”bättre kroppskontakt”: Vad undersökte forskarna faktiskt?
Garfinkel och kollegor undersökte 80 deltagare med hjärtslagsuppgifter och självskattningar. De skilde mellan träffsäkerhet i uppgifterna, deltagarnas egen bedömning av sin interoception och hur väl säkerheten i ett svar stämde med prestationen. Resultaten gav stöd för att hålla isär dessa dimensioner. Garfinkel och kollegor, 2015.
Det är en avgränsad studie. Den visar inte att en person som klarar en hjärtslagsuppgift väl också tolkar alla känslor eller relationer rätt. Den ger heller inget mått på om en människa bör säga ja till ett visst livsval.
Mehling och kollegor utvecklade MAIA, ett formulär som fångar flera självrapporterade dimensioner av kroppslig medvetenhet. Det omfattar mer än hur ofta någon märker en förnimmelse. Även uppmärksamhet och sättet att förhålla sig till kroppsliga upplevelser ingår. Mehling och kollegor, 2012.
Ett sådant formulär kan vara användbart för sin fråga. Det gör det inte utbytbart med en uppgift där ett svar jämförs med en fysiologisk mätning.
Tänk på skillnaden mellan att fråga någon hur bra hen brukar hitta och att faktiskt be personen hitta till en plats. Båda kan ge information. De är inte samma undersökning. Det är en jämförelse för att förklara mätproblemet, inte ett resultat från studierna.
De här källorna är en introduktion till några viktiga skillnader, inte en fullständig genomgång av all forskning fram till i dag.
De visar inte att varje kroppslig signal har en entydig psykologisk betydelse. De bevisar inte att mer uppmärksamhet på kroppen alltid är bättre. Och de etablerar ingen behandlingseffekt för en bok, en ljudresa eller en övning från I AWAKE.
Ett nytt påstående om effekt kräver att man granskar studier som faktiskt undersöker den effekten, hos relevanta deltagare och med relevanta jämförelser.
På Forskningen bakom metoden beskriver I AWAKE hur kroppslig uppmärksamhet får vara en del av reflektionen. Det är I AWAKEs tillämpning och utformning. Den ska hållas isär från vad en enskild studie har visat.
I vardagen blir frågan ofta enklare än forskningsspråket: Vad märker jag, och vad tror jag att det betyder?
Kan kroppen ha fel? tar den frågan in i ett vanligt samtal. Kroppsmedvetenhet förklarar det bredare ordet som ofta används runt samma erfarenheter.
