Känslomässigt resonerande innebär att en känsla får räcka som bevis för att en tolkning är sann. Jag känner skuld, alltså har jag gjort fel. Jag känner mig oönskad, alltså vill ingen ha mig här.
Skuldkänslan är inte alltid ett kvitto på att du har gjort fel
Du tackar nej till något du inte kan åta dig. Skulden kommer ändå.
Den kan hänga ihop med något som är viktigt för dig, med gamla förväntningar, med hur ditt nej faktiskt påverkar någon annan eller med flera saker samtidigt. Hur stark känslan är avgör inte ensam vilken förklaring som stämmer.
Vad hade du lovat? Vad var möjligt? Hur sa du det? De frågorna behövs också.
Att undersöka det här är inte att avfärda känslan. Det är att ta den på allvar nog för att bli mer nyfiken på vad den gäller. Du kan lyssna på skulden utan att genast döma dig skyldig, precis som du kan upptäcka ett verkligt misstag och behöva ta ansvar för det.
I Förför mitt sinne återkommer frågan om en känsla får vara information eller om den blir ett slutgiltigt besked.