Kanske fastnade en mening här för att den träffade något ömt.
Kanske känns en av resorna lite obehagligt exakt.
Och kanske vill du, innan du går vidare, ställa en ganska rimlig fråga:
Vad bygger det här egentligen på?
Bra fråga.
I AWAKE har utvecklats med stöd i forskning från flera fält. Det betyder att kunskap därifrån har påverkat hur arbetssättet är utformat.
Det betyder inte att varje övning har testats som en klinisk intervention, eller att I AWAKE som helhet är en vetenskapligt validerad behandling.
Vi vill hellre säga något smalare som håller än något större som låter imponerande.
Du säger att du är helt okej. Samtidigt verkar din käke ha gått med i ett annat samtal.
Den skillnaden kan vara värd att lägga märke till.
Interoception är ett forskningsområde som handlar om hur nervsystemet registrerar, tolkar och integrerar signaler från kroppens inre.
Viktigt nog skiljer forskningen mellan flera saker som i vardagsspråk lätt klumpas ihop: att rikta uppmärksamheten mot en signal, att känna den tydligt och att tolka vad den betyder är inte samma förmåga.
Det är därför I AWAKE inte bygger på idén att kroppen alltid har facit.
Du märker signalen. Du ser på sammanhanget. Du blir nyfiken innan du bestämmer vad den betyder.
I AWAKE använder guidad uppmärksamhet på kroppen och, där det ingår, kroppskartor som ett sätt att få med den här delen av upplevelsen.
Källa: Khalsa SS et al. (2018). Interoception and Mental Health: A Roadmap. Biological Psychiatry: Cognitive Neuroscience and Neuroimaging, 3(6), 501–513. DOI: 10.1016/j.bpsc.2017.12.004
Det är skillnad på:
”Jag är löjlig.”
och:
”Jag är besviken eftersom det här faktiskt betydde något för mig.”
Forskning om att sätta ord på känslor är en anledning att ta språk på allvar. I en laboratoriestudie av Lieberman och kollegor var benämning av känslor i bilder förknippad med lägre aktivitet i amygdala än vissa andra sätt att förhålla sig till bilderna.
Det är ett fynd från en avgränsad experimentsituation. Det betyder inte att varje gång du skriver i en dagbok så ”stänger du av amygdala”.
I AWAKE använder i stället skrivandet för att göra erfarenheten mer precis.
Källa: Lieberman MD et al. (2007). Putting feelings into words: affect labeling disrupts amygdala activity in response to affective stimuli. Psychological Science, 18(5), 421–428. DOI: 10.1111/j.1467-9280.2007.01916.x
Du kan repetera ett jobbigt samtal så levande i huvudet att axlarna är spända innan någon ens har sagt något.
Föreställningsförmågan är alltså redan med i ditt liv.
Forskning om inre bilder undersöker hur sådana bilder hänger ihop med perception, minne och känsla. Det finns överlappande mekanismer mellan att föreställa sig och att faktiskt se, samtidigt som det förstås inte är samma sak.
I AWAKE använder guidad föreställningsförmåga som ytterligare ett sätt att närma sig en fråga. En plats. En symbol. Ett möte. En möjlig framtid.
The Circle fungerar som en tröskel in i delar av det här arbetet. Den symboliska världen är I AWAKEs egen kreativa struktur.
Forskningen om inre bilder hjälper oss att förstå varför föreställningar kan vara psykologiskt betydelsefulla. Den bevisar inte att I AWAKEs symboler har någon universell eller övernaturlig betydelse.
Källa: Pearson J, Naselaris T, Holmes EA, Kosslyn SM. (2015). Mental Imagery: Functional Mechanisms and Clinical Applications. Trends in Cognitive Sciences, 19(10), 590–602. DOI: 10.1016/j.tics.2015.08.003
Vissa slutsatser kommer med en imponerande självsäkerhet.
”De är besvikna på mig.” ”Jag är inte redo.” ”Sådana som jag gör inte sånt.”
Metakognition handlar om hur vi följer, bedömer och förhåller oss till vårt eget tänkande.
Ett viktigt område i forskningen är skillnaden mellan hur säker en person känner sig och hur väl säkerheten faktiskt motsvarar bedömningens träffsäkerhet.
Att något känns självklart är alltså inte samma sak som att det är välgrundat.
I AWAKE tar med sig den skillnaden in i reflektionen genom frågor som: Vad hände faktiskt? Vad lade du till? Vad antar du? Vad vet du ännu inte? Finns det någon annan rimlig förklaring?
Du kan ta din egen upplevelse på fullt allvar utan att behöva göra varje första tolkning till domslut.
Källa: Fleming SM, Lau HC. (2014). How to measure metacognition. Frontiers in Human Neuroscience, 8:443. DOI: 10.3389/fnhum.2014.00443
Du läser något och känner: Ja. Precis så är det. Nästa gång gör jag annorlunda.
Sedan ringer telefonen.
Livet har en nästan komisk känsla för tajming.
Det finns forskning om att göra en intention mer konkret genom att i förväg koppla en viss situation till ett visst svar.
Inte bara: ”Jag ska bli bättre på att sätta gränser.”
Utan något närmare: ”Om jag märker att jag är på väg att säga ja innan jag hunnit känna efter, ska jag be om lite betänketid.”
Det är inte magi. Det är ett sätt att ge en intention en chans att dyka upp i samma ögonblick som det gamla beteendet brukar ta över.
I AWAKE använder små, konkreta försök av samma skäl.
Källa: Gollwitzer PM, Sheeran P. (2006). Implementation Intentions and Goal Achievement: A Meta-analysis of Effects and Processes. Advances in Experimental Social Psychology, 38, 69–119. DOI: 10.1016/S0065-2601(06)38002-1
Forskning kan hjälpa oss att bygga bättre frågor och undvika en del dåliga antaganden.
Den kan inte tala om för dig vad du ska vilja.
Den kan inte avgöra vad en symbol betyder för dig.
Den kan inte garantera att en övning förändrar ditt liv.
Och den gör inte I AWAKE till terapi.
I AWAKE diagnostiserar inte, behandlar inte sjukdom och ersätter inte professionell vård.
Det är ett pedagogiskt och upplevelsebaserat sätt att arbeta med självreflektion, utvecklat med stöd i forskning från flera fält.
Det är mindre spektakulärt än ”vetenskapligt bevisad transformation”.
Det är också mycket mer hederligt.
