Att låta olika delar av din erfarenhet finnas med i samma beslut, så att förändring inte kräver att du skär bort de sidor av dig som är besvärliga.
Mer av det du upplever får vara med när du väljer. En röst behöver inte vinna genom att tysta alla andra.
Du kan vilja ha närhet och eget utrymme. Spänning och försiktighet. Erkännande och privatliv. Lättnad och sorg.
Motsägelser betyder inte automatiskt att du är förvirrad.
Kan mer än en sanning få finnas kvar?
Här ingår att låta olika inre delar samverka, fatta beslut som rymmer mer av dig och ta med det du upplevt vidare när den starka stunden har klingat av.
Vad förändras när olika signaler får höras, vägas mot varandra och få ett sammanhang, i stället för att tvingas bli överens direkt?