Den kommer in för att den är användbar.
Du installerar appen på trettio sekunder. Den frågar om notiser och du låter dem vara på. Den första är till hjälp. Lite senare svarar någon på något du delat. Du märker att du kollar igen.
Efter en vecka finns en förväntan runt ikonen. Efter en månad känns den röda siffran som något oavslutat. En eftermiddag har du öppnat appen utan att ha tänkt göra det. Du minns inget särskilt som fick dig att öppna den. Bara tystnaden innan.
Så småningom börjar själva tystnaden kännas fel.
En miljö du återkommer till kan lära dig något. Signaler, förvalda inställningar och belöningar gör vissa handlingar lättare att upprepa. Andra blir lättare att glömma.
Socialpsykologen Wendy Woods forskning om vanor betonar upprepning i återkommande sammanhang. Avsikter spelar roll, men välbekanta signaler kan med tiden utlösa mer automatiska handlingar.
Appen behöver inte tvinga dig. Den kan bli det enklaste att göra efter en signal du känner igen: ett pling, en paus, en övergång, en stunds osäkerhet. När samma sak upprepas kan kopplingen mellan situationen och handlingen bli starkare.
Det bevisar inte ett beroende. Vanor är en vanlig del av livet. Frågan är om den inlärda handlingen fortfarande hjälper dig med det du ville.
Appen vävs in i arbete, omsorg och vänskap. Vissa avbrott behövs. Andra delar upp uppmärksamheten på ett sätt som inte syns i veckans skärmtid.
Forskaren Gloria Mark undersöker avbrott, växlingar och rytmer i digitalt arbete. Det är skäl att intressera sig för vad som händer med en tanke som gång på gång lämnas halvfärdig. Det behövs ingen allmän siffra om hur kort människans uppmärksamhet har blivit.
Gränssnittet kan påverka både vart du riktar uppmärksamheten och hur länge du står ut med att något är oavslutat. Om varje paus fylls hinner en idé knappt landa innan nästa intryck kommer.
Någon reagerar på det du har skrivit. Det känns bra. Kontakten är inte falsk för att den sker på en plattform.
Center for Humane Technology, där Tristan Harris är en av grundarna, granskar hur design och affärsmodeller kan uppmuntra oss att stanna kvar. Företag kan testa många olika sätt att påverka användningen. Du möter framför allt dina egna vanor. Förutsättningarna är olika.
Varje påverkande funktion är inte skadlig. Påminnelser kan hjälpa oss att ta medicin, lära oss något eller hålla kontakt. En rad markerade övningsdagar kan göra ett arbete synligt. Frågorna är vad funktionen ska åstadkomma, hur tydligt det är, vilken kontroll du har och vad som följer av den.
När appen öppnas utan ett medvetet beslut ser det lätt ut som om allt handlar om din disciplin. Men handlingen har övats in: ikonens placering, den röda markeringen, innehållet som aldrig tar slut, det oförutsägbara svaret och avsaknaden av en tydlig slutpunkt.
Du har fortfarande möjlighet att välja. Företaget och organisationen har fortfarande ansvar för miljön.
Institute of Inner Technology använder Practice Architecture för att beskriva hur återkommande former, återkoppling, reflektion och överföring till vardagen kan stödja mänskliga förmågor. Perspektivet går också att använda för att undersöka kommersiella gränssnitt: vad får vi öva på här, gång efter gång?
Det som utvecklas kanske främst är beredskapen att svara på produkten. Hur mycket utrymme får förmågan att välja själv?
Det anknyter till institutets begrepp Human Capacity Gap: ett glapp kan uppstå när systemen blir bättre på att forma beteenden än vi och våra organisationer blir på att bedöma vilka beteenden som formas.
I din egen vardag: Ta bort notiser du inte behöver. Flytta ikonen, logga ut, bestäm vad du vill göra innan du öppnar och vad som ska räknas som klart. Ett extra steg behöver inte vara ett straff. Det kan ge avsikten en chans att hinna ikapp.
På arbetet: Bestäm när svar förväntas, minska antalet överlappande kanaler och skydda arbete som kräver sammanhängande tid. Ingen inställning kan fullt ut kompensera för en kultur där ständig tillgänglighet räknas som lojalitet.
I produkten: Ge användaren fungerande kontroll över notiser, naturliga slutpunkter och begriplig information om rekommendationer. Mät framgång på fler sätt än hur länge någon stannar. Gör det lättare att återvända till livet utanför tjänsten.
Mellan människor: Kom överens om var något brådskande ska skickas och vad som kan vänta. En familjs regler behöver kunna ta hänsyn till arbete, ålder och funktionsnedsättning. Samma gräns passar inte alla.
I I AWAKEs tre resor finns uppmärksamheten med i The Sensual Hero’s Journey™, The Creative Hero’s Journey™ och The Hidden Hero’s Journey™. Vart du riktar den påverkar vad du känner, vad du skapar och vilka tankar eller inre bilder du hinner märka.
Du behöver inte kunna koncentrera dig perfekt för att börja välja lite mer medvetet.
Tänk dig en annan uppdatering.
När du har gjort det du kom för står det på skärmen: Du är klar för nu. Vill du stänga?
Inget nytt innehåll börjar röra sig under frågan.
För en gångs skull har även avslutet fått en plats i gränssnittet.
Vad skulle du göra med utrymmet som blev kvar?
Läs också om uppmärksamhet och handlingsförmåga. Till Läsrummet.
